mariekalsong - F o t o & K o n s t

I morses vaknade jag upp ur en sån där härligt skön dröm. Jag hade verkligen kul i drömmen och var så fri. Sjön var så fin, öarna var härliga med underbara ställen att landa på och umgås med vännerna som flög efter när jag visade vägen. Det är så gött att flyga, man känner sig så fri! Hur fånigt det än låter. Jag önskar att jag en vacker dag ska få känna den känslan irl. Kanske inte genom att flyga, det kan jag nog glömma. Men på något annat sätt. Jag ville bara stanna kvar i drömmen och aldrig vakna upp. Så kändes det. Och därför sjönk mitt humör, med huvudvärken som en annan påverkande faktor.

Men jag stannade inte hemma, nej då. Jag åkte till stan, bytte trasiga jeans mot nya, köpte en triss men vann inget, läste ut halva boken på skolan medan jag väntade på lektion, sätter mig i datasalen och byter några meningar med läraren som upplyser mig om att det inte alls är någon lektion idag, jag surar lite till, försöker göra en webbsida men äter choklad istället och gör anteckningar, läser lite till i boken och den börjar bli väldigt spännande mot slutet, slår igen den och bestämmer mig för att göra något annat än att läsa hela tiden, går till stan, förföljer en person på vägen för att få upp promenadtakten, väntar på bussen och läser ännu mer, åker hem, lagar lunch till mig själv, lägger mig i sängen och läser i en timme, somnar, vaknar, Lovisa ringer och snackar lite, jag äter middag med familjen, sätter mig uppe i hallen för att plugga, hittar trisslotten i väskan och ser att jag visst har vunnit 50 spänn, världens största geting kommer inflygande, jag springer ner till mamma, mamma slår ihjäl getingen som visar sig vara en getingdrottning, går ner till familjen och tittar på en dokumentär om en flicka som fått ansiktet bortfrätet(?), sätter mig här igen och längtar tills jag ska lägga mig och läsa i min bok igen...

Boknarkoman? Va? Är jag?