kocko!
Idag när jag kom in på "drop in" på sjukhuset så började jag fantisera så där knäppt som jag ofta gör. Jämt faktiskt. Jag går jämt och fantiserar. Spelar upp olika händelser i mitt liv och ändrar på saker jag sagt, gjort, personernas utseende, omgivning osv... Tillslut blir det bara något helt knepigt och påhittat. Men jag tror att det bara är bra att ha fantasin och använda den. Även om min fantasi bara stannar i mitt huvud och egentligen kanske inte gör så mycket nytta nu när jag tänker efter. Jag säger då det, jag är nog egentligen helt kocko i huvudet!
Jag tänker inte säga vad jag fantiserade om, för då kommer ni bara tycka att jag är ännu mer kocko.
Det mest fånigaste, tycker jag, är att jag ofta kan gå och prata för mig själv. Oftast(tur det!) bara i mina tankar. Jag tänker att jag har en dialog med någon kompis eller så. När jag lagar mat och är ensam hemma kan jag leka att jag är med i ett matprogram på tv:n och säger allt jag gör. Och försöker låta så proffsig jag bara kan. Delar med mig av mina hemligheter för att få till den perfekta såsen osv.
Nej, nu ska jag faktiskt inte dela med mig mer av det här fåniga babblandet. Nu ska jag se hur det går för kycklingen... Heeej!
Jag tänker inte säga vad jag fantiserade om, för då kommer ni bara tycka att jag är ännu mer kocko.
Det mest fånigaste, tycker jag, är att jag ofta kan gå och prata för mig själv. Oftast(tur det!) bara i mina tankar. Jag tänker att jag har en dialog med någon kompis eller så. När jag lagar mat och är ensam hemma kan jag leka att jag är med i ett matprogram på tv:n och säger allt jag gör. Och försöker låta så proffsig jag bara kan. Delar med mig av mina hemligheter för att få till den perfekta såsen osv.
Nej, nu ska jag faktiskt inte dela med mig mer av det här fåniga babblandet. Nu ska jag se hur det går för kycklingen... Heeej!
Kommentarer
Trackback
