Lörrdagg
Jag har lyssnat endel på Erik Tilling idag. Och jag blev ganska förvånad. Det påminde mig massor om Irland. Speciellt om min och Lovisas guidade trip till Wicklow Mountains. Det är galet vad jag längtar tillbaka just nu. Man saknar alla dessa små grejer som hände. Och små saker som man gjorde. Det är nästan dom som man saknar mest! Inte mer än våra au pair-familjer ska jag inte säga. Men näst mest då. Jag saknar att gå på Dublins gator och inte känna mig som en turist, utan mer som att jag hör till där, att jag bor där. Jag saknar att leva mitt liv där. Men jag vet ju mycket väl att jag inte både kan leva där och här på samma gång. Och jag väljer ju att bo här. Här har jag så mycket mer... Men inget som är som Dublin. Men det är liksom inte lika stort som det jag har här.
Det är lite rörigt i mitt huvud just nu. För jag är så underbart lycklig, men samtidigt stressad och oroad över mina framtidsplaner. Skolor och sånt. Det blir för mycket! Så ibland får jag panik. Det kommer och går liksom. Jag längtar tills jag är färdig med alla ansökningar och arbetsprover. Då kan jag inte göra så mycket mer än att bara vänta. Sen kommer nästa steg.
Åh, tusan! Nu kom jag på en till sak jag måste göra. PANIK!
Det är lite rörigt i mitt huvud just nu. För jag är så underbart lycklig, men samtidigt stressad och oroad över mina framtidsplaner. Skolor och sånt. Det blir för mycket! Så ibland får jag panik. Det kommer och går liksom. Jag längtar tills jag är färdig med alla ansökningar och arbetsprover. Då kan jag inte göra så mycket mer än att bara vänta. Sen kommer nästa steg.
Åh, tusan! Nu kom jag på en till sak jag måste göra. PANIK!
Kommentarer
Trackback
