mariekalsong - F o t o & K o n s t

Idag kände jag faktiskt värmen från solen för första gången på väldigt länge. Den värmde min rygg och mina ben på min väg hem från bussen. Skuggan var nästan skrämmande kall, men korta stunder mellan skuggorna från husen så kom solen att skina på mig igen. Min kropp skriker efter våren och solen. Den vill ha mer pigment och tjockare hud, än den här ljusa tunna vinterhuden. Jag skriker nog också lite tyst inom mig efter våren. Men istället för att Gud lyssnar på mig så ger han mig mer av det vackra vinterlandskapet. Antagligen är det några där ute som fortfarande inte fått nog. Och jag vet ju att jag sagt att jag ska hålla mina vårönskningar i schack tills sportlovet är över. Dock kom jag på att vissa har sportlov en eller två veckor efter att vi har våran... Sketans då. Jag vet inte om jag orkar med snön så länge. Förlåt! Men jag tänker börja önska mig vår direkt när jag kommer hem från trysil nästa fredag.

Det är mycket som stör mig nu. Vintern, sprickan i min tumme, näsan som rinner, min trötta kropp, provet som kändes kasst och ögonlocken som svullnar för minsta lilla nu för tin... Det jag kan glädjas över är mina nylackade tånaglar(som faktiskt är ganska fina just nu!), Norah som sjunger och spelar fint i våra högtalare här hemma, att jag får träffa underbart folk ikväll, att jag åker till trysil på lördag, att jag har så snälla vänner, att jag hittat några nya vänner som lyser upp mina (ibland) gråa skoldagar, mina fina smycken(läs mammas), rikus tjocka vinterpäls och mitt flyt i livet(som hållt i sig väääldigt länge nu :D)