Underbart.

Ja, det blev så att jag gick ut på åkrarna ändå. Och det var superhärligt! Jag har glömt hur underbart det är. Att bara vara själv ute i naturen, sätta sig vid ett mysigt träd, luta sig mot stammen, blunda och lyssna till vinden och löven som susar, virvlar omkring och leker med varandra. Allt känns så lyckligt och bra då. Och man är långt ifrån alla måsten.

Nu sitter jag här ensam hemma. Mor, far och syster har åkt på kräftskiva. Och senare kommer min bror hem från Göteborg. Tror jag ska ta fram lite smått och gott och sätta mig framför tv:n denna fredagskväll. Nu när man har hela vardagsrummet för sig själv :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0