mariekalsong - F o t o & K o n s t

Ibland kan jag få en riktigt skön känsla av att titta på mina egna foton.
Det ger en helt annan känsla än när jag tittar på andras.
Jag vet hur jag har skapat det och jag har skapat en speciell känsla i varje foto.
Det är jag som hittat denna lilla detalj i våran värld, det är jag som knäppt fotot,
det är jag som sett till att det fått rätt ljus, det är jag som pyntat till det lite,
det är jag som har fångat denna känslan.
Mina foton är inte dom bästa, det finns så många finare foton som jag inte har tagit.
Jag är verkligen inte så duktig och har sån supertalang som många andra.
Det är inte det jag menar. Jag blir lycklig av att se andras, på ett helt annat sätt.
Men när det är något eget och man lyckas(enligt sig själv) blir man glad i hela själen.
Även om jag känner så här med mina egna foton, så har jag svårt att ta emot beröm.
Jag ser alla små felen i min foton. Som ingen annan ser.
Skit samma om jag fått den där sköna känslan när jag tittat på mina foton.
Jag blir lite irriterad för att man inte ser felen som jag gör. Att man ger upp och inte
ens letar efter dom, utan bara säger "du är för kräsen, det är perfekt".
Men kanske måste jag komma över det och inse att det kanske är dom här felen,
dom som gör mina kort till mina egna. Min egna stil.
Kanske är det just det som gör att ingen annan ser "felen".
För dom kanske det bara är en... stil.

Jag måste verkligen lära mig att ta emot beröm. Och bli nöjd oftare. Jag gillar kritik! Men beröm också. Fast inte alltid... Hmm... Klart jag gillar beröm! Nu får jag skärpa mig. Om jag frågar någon vad den tycker. Då vill jag ha kritik! Det är nog då jag tycker det är svårt med beröm. Det är ju då jag är osäker(om jag frågar alltså...). Fy vad jag är krånglig! Jag är världens knepigaste människa! Haha!! Tusan! Vilken estet jag är! Det har satt sig kvar efter gymnasietiden. Jag tror nog att det aldrig kommer att släppa. Men jag trivs :)