Hos tandläkaren.
Idag var jag hos tandvården. Och mina tänder var fina sa kvinnan som tittade. Men när hon såg min trasiga tand så brast hon ut i tjut och slog knytnävarna i bordet, och lilla jag tog ett skutt upp och gömde mig under stolen. Hjälp! Nej, men så gick det inte alls till. Hon undrade bara varför jag inte hade kommit dit tidigare med min trasiga tand. Så jag förklartade lite blygt att jag kom hem i juni från Irland och att jag inte har haft något besvär med tanden. Då log hon lite smått och jag slappnade av igen. Hehe!
Sedan satt jag i väntrummet för att vänta på att pappa skulle hämta mig. Jag satt där en lång stund, eftersom besöket gick fortare än jag hade väntat mig. Dom hade byggt om i väntrummet, det var mycket fräschare. Jag satt där och tittade på allt folk som kom och gick. En liten flicka red omkring på en konstig plastfigur, en pojke "sprang" ut med båda händerna för munnen och såg ut att ha ganska ont, några vuxna hade viktiga samtal, tandläkarna kom ut en och en och ropade upp namn och en bekant säger hej. Sen efter en halvtimmes väntande ser jag pappas huvud kika in genom fönstret, och jag ställer mig snabbt upp och går ut. Då hade han varit där i hela tjugo minuter redan! Att jag inte hade sett honom när han kom åkandes. Och jag som inte hade några pengar på mobilen kunde ju inte heller ha ringt. Och det hade inte heller varit till någon nytta då han hade pratat med Joni en lång stund. Så kan det gå...
Nu är jag i alla fall hemma. Och jag har hämtat mitt Visa-kort. Så nu har jag lite pengar igen! Hehe...
Sedan satt jag i väntrummet för att vänta på att pappa skulle hämta mig. Jag satt där en lång stund, eftersom besöket gick fortare än jag hade väntat mig. Dom hade byggt om i väntrummet, det var mycket fräschare. Jag satt där och tittade på allt folk som kom och gick. En liten flicka red omkring på en konstig plastfigur, en pojke "sprang" ut med båda händerna för munnen och såg ut att ha ganska ont, några vuxna hade viktiga samtal, tandläkarna kom ut en och en och ropade upp namn och en bekant säger hej. Sen efter en halvtimmes väntande ser jag pappas huvud kika in genom fönstret, och jag ställer mig snabbt upp och går ut. Då hade han varit där i hela tjugo minuter redan! Att jag inte hade sett honom när han kom åkandes. Och jag som inte hade några pengar på mobilen kunde ju inte heller ha ringt. Och det hade inte heller varit till någon nytta då han hade pratat med Joni en lång stund. Så kan det gå...
Nu är jag i alla fall hemma. Och jag har hämtat mitt Visa-kort. Så nu har jag lite pengar igen! Hehe...
Kommentarer
Trackback
