Dagboks-malie
Jag är lite dålig på att skriva om mitt liv här på bloggen. Men ärligt talat tror jag inte att ni skulle tycka att det är så jätteintressant. Jag gör inte så mycket. Men jag tänker massor! Det är tur att jag har min dagbok. Där skriver jag nästan varje dag. Och ibland blir det långa texter med väldigt konstigt innehåll, eller ganska korta där det bara står lite kort vad jag gjort eller något annat som jag vill minnas. Här är det så svårt att skriva om sitt liv och sina tankar. Man måste radera så mycket så att man inte försäger sig med något. Fast i min dagbok skriver jag inte heller "allt". Jag raderar sånt som jag inte vill minnas.
Jag började skriva dagbok för ungefär 3 år sedan. Då mådde jag ganska dåligt. Egentligen inte kanske. Men det var så mycket på en gång och mina tankar var extra jobbiga och krångliga. Det var inte mycket lycka jag kände, om jag jämför med idag. Men det hjälpte verkligen att få skriva av sig. Och jag gjorde det mycket mer aktivt då än nu. Nu har jag lärt mig att jag kan prata med mina vänner istället. Det hjälper ännu mer.
Det är mycket jag har lärt mig sen jag började skriva dagbok. Och jag känner mig så mycket starkare nu än då. Jag undrar om jag inte ska bränna min första dagbok. Det är så mycket jobbigt i den. Sånt jag har kommit över nu, men när jag läser så känns det bara så onödigt att jag har kvar den. Den bygger inte upp mig direkt.
Nu blev jag väldigt personlig ändå. Men det gör inget. För dom som fattar något utav allt det här, dom vet ändå allt :) Jag är nämligen ganska dålig på att hålla tyst om mig själv. Jag är som en öppen bok. Men kanske är det så att jag lägger ner all energi på att inte prata om andra och berätta andras hemligheter för andra istället. Då måste man väl prata om någon? Och då finns ju alltid mig själv att berätta om... Jag är inte perfekt. Men visst är det nästintill jobbigaste som finns när man säger för mycket och ångrar sig sen? Usch... Jag känner mig så dum då.
Det kanske blir endel text nu framöver. Men det har jag varit dåligt med det senaste. Och istället har det varit mycket konst ett tag och innan det ganska mycket foton och sånt. Allt går i perioder för mig. Just nu skriver jag dikter och låtar hela dagarna, och lååånga konstiga sidor i min dagbok fylls varje dag.
Jag började skriva dagbok för ungefär 3 år sedan. Då mådde jag ganska dåligt. Egentligen inte kanske. Men det var så mycket på en gång och mina tankar var extra jobbiga och krångliga. Det var inte mycket lycka jag kände, om jag jämför med idag. Men det hjälpte verkligen att få skriva av sig. Och jag gjorde det mycket mer aktivt då än nu. Nu har jag lärt mig att jag kan prata med mina vänner istället. Det hjälper ännu mer.
Det är mycket jag har lärt mig sen jag började skriva dagbok. Och jag känner mig så mycket starkare nu än då. Jag undrar om jag inte ska bränna min första dagbok. Det är så mycket jobbigt i den. Sånt jag har kommit över nu, men när jag läser så känns det bara så onödigt att jag har kvar den. Den bygger inte upp mig direkt.
Nu blev jag väldigt personlig ändå. Men det gör inget. För dom som fattar något utav allt det här, dom vet ändå allt :) Jag är nämligen ganska dålig på att hålla tyst om mig själv. Jag är som en öppen bok. Men kanske är det så att jag lägger ner all energi på att inte prata om andra och berätta andras hemligheter för andra istället. Då måste man väl prata om någon? Och då finns ju alltid mig själv att berätta om... Jag är inte perfekt. Men visst är det nästintill jobbigaste som finns när man säger för mycket och ångrar sig sen? Usch... Jag känner mig så dum då.
Det kanske blir endel text nu framöver. Men det har jag varit dåligt med det senaste. Och istället har det varit mycket konst ett tag och innan det ganska mycket foton och sånt. Allt går i perioder för mig. Just nu skriver jag dikter och låtar hela dagarna, och lååånga konstiga sidor i min dagbok fylls varje dag.
Puss och kram!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Håller med dig; skönt att skriva av sig och få ner tankar och känslor på papper. Har också börjat skriva poesi, eller när penna och papper fattas, formulera mig lyriskt. Man får ett behagligt djup i poesi som nästan frambringar en spirituell känsla av känslor, tankar och intryck.
/Joni
Trackback
