mariekalsong - F o t o & K o n s t

Det är inte bara barnen jag saknar. Jag saknar också föräldrarna, men det var inte det jag tänkte komma in på nu. Utan saknade efter mitt underbara Dublin. Över huvud taget så saknar jag hela mitt liv där borta. Det var en sorts frihet jämför med här. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Men där borta hade jag ett jobb som jag älskade, jag hade vänner som var underbara, jag hade den bästa au pair-familjen och jag hade Dublin.
Framför allt, jag vet att det är dumt att det alltid handlar om pengar, så hade jag nästan alltid pengar så att jag kunde ha kul! Inte mycket pengar, men alldeles lagom. Jag hade liksom husrum och mat gratis, och sen dom där 460 euro i månaden. Som jag kunde ha endast till nöjen. Och det var precis lagom för att man skulle kunna ta en fika, gå till restaurangen, köpa något nytt till garderoben, gå på bio eller bara åka in till stan och vandra omkring då och då. Så mycket pengar borde egentligen vara lagom. Självklart kan det ju inte vara gratis med husrum och mat osv. Men om man hade en lön så att man klarade att betala huset och maten och sedan ha över till roliga saker också. Men ändå inte så mycket att man kan slösa massor. Kanske ingen som hänger med i mitt resonemang. Nu kom jag helt plötsligt in på hur mycket lagom pengar är för mig. Sketans!
Men i alla fall. Jag fick med endel om vad jag saknar från mitt Dublin-liv ändå.

God morgon förresten! Idag är en bra dag känns det som.
Kram!